Diva var ett riktigt sorgebarn redan från början, men ett älskat sådant. Hon skadade sig illa i ett bakknä som föl och när hon var 1,5 år opererades hon med god prognos, men icke. Dock skulle hon gå bra att avla på och jag var mycket lycklig över det, då hon dels var otroligt välstammad men även vansinnigt vacker och med ett fantastiskt temperament.
Diva med mamma Derrydona (F2)***
Diva seminerades som 3-åring med Jameson RS2 och tog sig direkt, lyckan var gjord! Allt löpte på bra tills slutet av februari då Diva av okänd anledning fick fång. Vi hade självklart veterinär ute och även fångspecialist som sade att hon skulle bli bra, men att det tar tid. Vi gjorde allt för att hon skulle ha det så bra som möjligt och lade bla. in gummimattor med 20 cm kutterspån över för att det skulle göra mindre ont i fötterna.
Några veckor innan beräknat fölningsdatum så blev hon sämre. Vår förhoppning var hela tiden att när hon väl hade fölat så skulle hon bli lättare och därmed mindre smärtpåverkad. Jag led varje dag av att se henne ha ont, MEN eftersom hon var fullgången kunde hon ju föla vilken dag som helst. Dessvärre gick hon över flera veckor och det var så jobbigt och jag tänkte varje dag att vi måste ta bort henne, men nästa tanke var tänk om hon fölar i morgon och sedan mår bättre. Så otroligt svåra beslut!
Jag hade sådan otrolig ångest inför fölningen, då jag var orolig att något skulle gå fel med tanke på hennes tillstånd. Men fölningen gick lätt och snabbt och jag grät lyckotårar. Ut kom en svart hingst som till en början var helt normal och pigg (fast väldigt liten), men ganska snabbt tacklade av. Jag hade två snart klara veterinärstudenter till hjälp och hade även veterinär ute två ggr under natten då han fick plasmadropp. På morgonen ville han inte ta flaskan längre och Diva som lagt sig ville inte resa sig. Fölet kördes till Strömsholm där han intensivvårdades i 1,5 dygn men hans liv gick dessvärre inte att rädda. Diva skulle absolut inte utsättas för någon transport så hennes lidande fick ett slut hemma.
Det var oerhört tufft att ta det beslutet då jag vet att hon kunnat bli frisk med tid, men till vilket pris?! Jag orkade inte se henne ha ont mer och jag kände att det bästa jag kunde göra för henne var att låta henne somna in även om mitt hjärta skrek efter att ha henne kvar. Det är alltid lätt att vara efterklok, men hade jag vetat hur allt hade slutat med att vi både miste Diva och fölungen så hade jag avslutat tidigare. Men hur ska man veta? Jag försöker alltid att handla efter mitt hjärta vilket orsakat stora hål i plånboken, men som ändå alltid gör att jag tar beslut jag kan stå för. En tröst i det hela är att Diva två dagar efter sin bortgång fick en helsyster som fått namnet Diwa för att hedra sin underbara väldigt saknade storasyster.
Jag gråter när jag skriver detta och önskar att vår underbara Diva MVG nu har det bättre och får vara tillsammans med sin son. Sov gott älskade häst!
Film från när jag fortfarande trodde att allt skulle gå bra.