Jag har ett föl (åring) som är väldigt sjuk, han är vinglig och krampar. Vingligheten har det nog hittats en anledning till, men kramperna förbryllar veterinärerna. Det finns en obotlig sjukdom som det kan vara, med extremt få fall i världen. Men det är ju min vanliga tur att råka ut för dom här sjukdomarna som typ inte finns. Som Yellow fat disease som Zignum fick med 20 kända fall i VÄRLDEN. Jag blir så himla uppgiven och ledsen och känner faktiskt att det snart inte är någon idé att hålla på med att föda upp hästar då det just nu känns som att alla dör eller blir sjuka. Jag tror faktiskt inte att vi klarar denna trots experthjälp, men jag har lovat att ge det 14 dagar till med medicinering.
Jag är så vansinnigt glad att jag har Strömsholm nära och kan få den bästa vård som går att få. Strömsholm har fått så himla mycket skit, men dom gör verkligen allt för mina hästar när dom är där och jag litar på dom till 100%. Inge Durie är inblandad i detta märkliga fall, liksom i Zignums fall och hon är verkligen outstanding!
Vi fick även in Rota-virus i stallet i somras och sex föl blev sjuka varav fyra stod på klinik. En otrolig oro, enorm kostnad och extremt mycket arbete med sanering. Sedan har vi haft en massa andra tragedier, bla mist tre ston i fölning (trots att vi var där när dom lade sig ned och tillkallade veterinär). Ja, ni fattar!
Detta med avel är sannerligen inte en dans på rosor och så förknippat med oro, ångest men även glädje! När det är som värst drömmer jag extrema mardrömmar och vaknar av att jag skriker eller slår på min stackars man. När det är som bäst så går man med ett leende på läpparna hela tiden. Nu ger vi det fem år till, vänder det inte så får det nog vara slut på detta och jag kommer ha lite fina ston till salu!
En gammal bild, men en härlig sådan. På bilden ser ni två-åringarna Joe Elliott MVG, Boss MVG och åringarna Fraizha (dog i fölning) och Blenda MVG.
