Lite spinoff från förrgårdagens inlägg om vad som är ett bra avelssto så fortsätter jag här med vad jag tycker är ett bra temperament.
Det finns nog ännu fler olika synpunkter på frågan om vad ett bra temperament är. En del föredrar vakna, känsliga hästar och en del vill ha i princip lobotomerade sådana, själv föredrar jag något mitt emellan.
Med temperament menar jag nu inte ridbarhet, utan mer hur hästen är att hantera. En häst kan vara fantastisk att hantera från backen, men svår i ridningen så det vill jag att vi skiljer på.
När jag väljer hingstar så väljer jag faktiskt bort vissa som jag vet kan lämna ett temperament som jag inte gillar. Detta gäller förstås även ston, jag bara orkar inte hålla på med föl som inte går att hantera på ett enkelt sätt. Vi brukar verka, avmaska & vaccinera ute i lösdrifterna då jag inte har något eget stall på Berga (dock är ett skötselstall på önskelistan). Detta fungerar inte om inte fölungarna/ unghästarna är bra i skallen och samarbetsvilliga. Jag vill att dom är vakna och känsliga, men inte hysteriska. Jag vill att dom har tillit till människan, något som faktiskt inte alla föl föds med och då får man jobba lite extra med dom i början. Det är märkligt för vissa föl är supertama när dom föds och vissa är helt livrädda för människor.
Mina föl står alltid inne minst tre veckor från när dom föds och då hanteras dom mycket, så dom brukar alltid vara “tama” när dom väl släpps på bete. Ibland blir det dock inte riktigt som man tänkt, när jag fick mitt första föl undan stoet som var så vansinnigt bra i skallen så var fölungen allt annat än tam. Jag var helt såld på fölet och tillbringade i princip dom första 3 dygnen i boxen, men fölet blev inte tamare för det. Hon var beröringskänslig, ville inte ha människokontakt, när man väl fått på grimma så fick den sitta på annars gick hon inte att fånga varken ute eller inne och hon gick heller inte att binda upp. När hon var 2,5 år och det var dags för inridning så var hon fortfarande inte helt tam och jag tänkte att klarar vi att rida in denna så klarar vi allt. Döm om vår förvåning när inridningen var hur enkel som helst och hon först då blev helt tam, ibland fattar man liksom inte riktigt allt. Hon blev därefter en otroligt fin ridhäst!
Ibland får man även ungar som i stället är för på och då gäller det att sätta gränser och att inte hantera för mycket i stället. Det är hela tiden en avvägning av hur mycket varje föl ska hanteras. Abba & Predator är två exempel på föl som är lite väl på, samtidigt är dom galet charmiga, lätthanterliga och gillar verkligen människor. Men det gäller att säga stopp, detta är mitt utrymme.
Tillbaka till temperamentet då, jag har svårt för beröringskänsliga hästar och jag har svårt för hästar som inte vill ta kontakt. Oftast är det inga problem om man väl lägger lite extra tid på dessa hästar och självklart gör vi det om vi får sådana. Dock väljer jag bort hingstar som är kända för att lämna den typen av temperament och jag vill heller inte ha ston som lämnar sådana föl. Ibland kommer dom ändå och då får man liksom bara härda ut och jobba på. Men allt blir så mycket enklare om fölen är lättillgängliga, med på noterna och har stor tillit till oss människor.
Fendt är ett exempel på en väldigt mjuk och behaglig kille, men som kan tycka det är otäckt om man går för hårt fram. Dock är han inte beröringskänslig på något sätt och ställer upp på allt bara han känner sig trygg. Joan är varken på eller av, utan en dröm att hantera. Goodlooking är en rätt arg varelse, men jag hoppas det utmynnar i en god travkarriär. Alla är dom olika dom små liven och det är ju det som är det underbara med att vara uppfödare. Att få lära känna alla olika personligheter även om jag uppskattar vissa personligheter mer än andra, men det är ju jag det ;).