Sista veckan har det varit mycket fölövervakning på schemat och ibland visar stona typ inga tecken inför kommande fölning och ibland är det alla tecken på gång samtidigt.
På dessa tre ston som jag vakat över så har alla tecken visats, släppta bäckenband, vaxproppar & sprängfyllda droppande/sprutande juver men inga föl har kommit (iaf inte så snabbt som jag trott). Men nu är iaf två av dom tre födda och en återstår.
Den återstående är Hjärtat som idag är på 326 dagar och verkar för tillfället helt ha stannat upp. Juvret är sprängfyllt, men det droppar inte längre och ingen är gladare än jag om hon håller sig ytterligare några dagar även om jag tror att den kritiska gränsen redan är uppnådd.
J-Los fölning tog ca 20 min från att vattnet gick, men det kändes som betydligt längre tid och jag var i princip helt säker på att det var ett felläge då jag inte tyckte att det hände något från att frambenen var ute.
Det är så viktigt att verkligen ha koll på tiderna, för när man är i det så känns det som att det tar timmar fast det kanske bara går någon kvart. så ett tips är att alltid kolla klockan och även skriva upp det.
Den lille hingsten som kom ut var väldigt pigg, om än inte lika klipsk, för det tog 2,5 h innan han hittade juvret. Innan dess hade jag mätt råmjölken som var ok och även nappat i honom lite.
Glorious droppade mjölk i flera dagar och samma dag som hon fölade så sprutade det mjölk. Hon är en otroligt enkel och lätthanterlig häst men samma dag som hon fölade var hon helt rabiat på väg till hagen och slet sig till slut. Summan av kardemumman blev att hon fick stå inne då det kändes som att det var det hon ville och jag var helt säker på att hon skulle föla redan på fm. Jag hade stenkoll på henne men både fm och em gick, mjölken sprutade och svetten larmade konstant men något föl kom inte.
På kvällen kom barnen och vi hade trevlig middag med efterföljande brasa och när vi stod där framför brasan så ser jag att hon lagt sig ned. Snabbt gick det tillbaka (500 meter) och väl framme i stallet så var framben och huvud ute men sen var det ganska stopp. Hanna och jag drog rätt rejält för att få ut det välgödda och rejäla flickebarnet (som jag en stund trodde var en hingst).
När man är två som hjälps åt så är det superenkelt att få dom att äta så här gick det snabbt och mjölken låg betydligt bättre än vad man kan vänta efter ett sådant läckage. Jag brukar alltid ta foalcheck och har ett 10-pack liggandes i kylen men jag har ju ingen som kan ta blodprov nu när Axel jobbar i Örnsköldsvik. Måste ta mig i kragen och våga själv, har tom gått kurs i det.
Glorious unge som fått namnet Glow var lite seg när hon diade. Diade men inte tillräckligt mycket i mina ögon. Mer en känsla av att allt inte stod rätt till än att det syntes och jag fick en sådan här otroligt jobbig oroskänsla att allt inte var som det skulle. Tempade, men inga konstigheter och funderade vidare på vad det kunde vara. Kom fram till att det kanske kunde vara magen och gav ett Klyx och ut kom tre gigantiska klumpar av tarmbeck så det var troligtvis det som störde henne även om hon inte stod och krystade som dom brukar göra om det är stopp. Nu hoppas och tror jag att problemet är löst och en en gång funderar jag på varför jag håller på med detta för fasiken vad det ger mycket oro, men också så otroligt mycket glädje.
Har hittat min absoluta favorit från poesiboken från 1980, har skrivit den förr och skriver den igen. Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne! Love it!
//Kram Milla
Comments