Så här inför kommande fölningssäsong så tänkte jag skriva några rader om min syn på fodring av dräktiga/ digivande ston.
Jag har flera gånger fått hit ston med föl på bete där stona varit riktigt magra och ägarna sagt att det gick så fort, vi hann inte med innan det var för sent. Det är just så det är, när stoet börjar mjölka så tappar dom hull vansinnigt fort om dom inte är i gott hull innan och inte får tillräckligt bra/ mycket foder. Och har dom väl blivit tunna så är det svårt att få dom i bra hull igen när dom samtidigt ger di.
Det som gäller enligt min uppfattning är att alltid ha stona i ett litet överhull när dom fölar. Jag fodrar mycket lite kraftfoder till mina dräktiga ston, men dom har alltid fri tillgång på väldigt högvärdigt grovfoder, ofta med en kvot runt 10 eller över. Dock brukar dom få en del kraftfoder när dom väl fölat och innan dom kommer ut på bete. Jag räknar alltid foderstat åt varje häst, men fodrar även med syn och känsel för alla hästar går inte att fodra enligt tabell. Jag går ofta runt och känner över revbenen på hästarna och är väldigt noggrann med att dom inte ska tappa överlinjen. Vissa ston har svårare att hålla hull och kräver en del kraftfoder, medans vissa klarar sig helt utan. Självklart får dom mineraler och även lite E-selen. Jag rekommenderar verkligen Vitafor Solid, pelleterade miner som innehåller mycket vitaminer och är så smakliga så hästarna äter det som godis.
När ston med föl sedan släpps ut på bete så krävs gödslade insådda vallar och stora ytor för att dom ska kunna hålla hullet på bara bete, har man inte det så måste man stödfodra. Ett digivande sto kräver dubbelt så mycket energi som underhållsbehovet och 1,5 gånger mer protein. Det gäller att se när det barkar nedåt och tillsätta åtgärder redan då, för hinner det gå för långt tar det lång tid att få upp dom i hull igen.
Grovfodret är verkligen A & O och det är helt klart både bättre och billigare att hitta ett grovfoder som är anpassat för avelsdjur, än att fodra på med en massa kraftfoder. Jag tycker ofta man ser att folk skriver att stoet har fri tillgång på hösilage, men ändå är väldigt tunn. När man då frågar efter vad fodret innehåller så finns ingen analys. Det spelar ingen roll om dom har fri tillgång av ett foder som bara ger bukfylla, det måste innehålla den näring som går åt också.
Ett exempel på att inte alla är tabellhästar är att just nu har jag fyra dräktiga ston som går i en lösdrift utan föl vid sidan. Två av dom är bra i hull, en är slank och lite för tunn inför fölning och en är hiskeligt smällfet. Den tunna och den feta ska plockas hem på stall snart så den ena kan gödas och den andra banta. Är man bara uppmärksam och vet vad man ska titta efter så går det att mota Olle i grind och min uppfattning är att varken digivande ston eller unghästar ska vara magra, men såklart inte heller smällfeta.
Commentaires